Våld är kul, har jag hört

Så var man hemma efter ännu en givande dag borta i Hökarängen och omnejd. Dagen i fråga inleddes med gröt, stress och oväntat illamående som i sin tur orsakade ännu mera stress. Dock kom jag faktiskt i tid (och det är till och med sant!), för första gången sedan gud vet när. Jag var stolt.

Idag var en extra bra dag på alla sett och vis. För det första följde ju Ligern no. 1 med och tog sig en titt på livet som Waldorfbarn. Det blev matte, matte, matte, och så lite mera matte, oväntat nog. Jag grät, Linda var lycklig. Fantastiskt. Dock var alla dessa timmar i djungeln av grafer och funktioner inte totalt bortkastade då jag ju, som sagt, hade min personliga och mycket Emiliapedagogiksspecialiserade privatlärare med mig. Det blev trigonometri så det bara sprutade om det och, kors i taket, jag förstod! Åtminståne delar av åbäket, men det var framsteg. Minsann!

Som belöning blev det Waldorfgunga och god mat i öveflöd. Eftermidddagen vigdes åt att skapa en förolämpande och mükket intressant Bot. Tänk er ett intelligent liv uppfostrat enbart av Emilia och Linda. Nej förresten. Tänk inte på det.

Efter mycket om och men begav vi oss således mot Dojon där en frusen och missnöjd Slåsa väntade. Det blev en kär återförening och sedan gick vi för att slå ned varandra under ledning av en tjock och glad fransman (jag tackade gudarna för att vi inte hade Carneborn idag. Hans pass har en tendens att ge bieffekter i form av hjärtattacker och plötsliga eppelepsianfall). Slåsa var så nervös att hon skakade men det krävdes endast en serie välmåttade slag och sedan var hon precis lika hjärntvättad och våldsbenägen som alla vi andra. Två av Två Ligrar förstörda. Check.

Jag, som legat till sängs med ännu en dunderförkylning under den senaste veckan, mådde måttligt bra av denna hysteriska träningsform. Det gick bajs, och således mådde jag bajs efteråt. Fysiskt så väl som psykiskt. "Träck" tänkte jag.
Dock höll missnöjet knappast i sig särskillt länge. Det är liksom en fysisk omöjlighet i sällskap av de där två jäkla kacklande freppena. "Fan vad jag har haft tur" tänkte jag och fortsatte skryta om Ligrarnas bragder och bravurer för alla Ivans, Amazonkvinnor och Brutala Berror som orkade lyssna. Najs och bajs på mycket.

... Dess utom är våld hysteriskt kul, har jag hört.

Märg