Förändringens vindar

Jag har alltid varit rastlös, det har de berättat för mig många gånger. Jag var ett sådant barn som krävde ständig övervakning då jag, när som helst och utan förvarning, kunde försvinna iväg någon stans dit ingen annan än jag hittade. Jag blev snabbt uttråkad och krävde alltid att få göra allting på mina villkor, på mitt sett. Om detta var omöjligt gjorde jag ingenting alls. Sådan är jag fortfarande.

Förra året, ganska exakt på dagen för ett år sedan faktiskt, tändes idén rörande gymnasiebytet. Jag hade tröttnat på min nya skola och det var således dags att ge sig iväg. Den 17:e november 2006 lämnade jag således en uttjatad bit av mitt liv för någonting nytt och outforskat.

För någon månad sedan kom de här tankarna krypandes igen. Jag var trött på det som nu blivit till min vardag och var i desperat behov av lite förändring. Denna gång verkar det dock som att förändringen i fråga blir mindre radikal än förra gången. Sista dagen innan höstlovet lyckades jag, på ca 10 min, ordna ett programmbyte. Så, sorry Slåsa, men du får nog klara dig utan mig på skoltid i alla fall.

Jag vet inte varför, men ingenting gör mig så lycklig som ständig förändring. Jag mår aldrig så bra som när jag reser, det är liksom en garanti för att det ständigt kommer ske någonting ovanligt, nytt och spännande. Dock är jag, olyckligt nog, fantastiskt lat vilket ofta hindrar mig från att vara spontan. Dess utom är jag för intelligent för att göra någonting förhastat, utan eftertanke. Således är hela min varelse så fantastiskt motsägelsefull att den ofta trasslar ihop sig själv till en liten ömklig garnhärva och behöver hjälp utifrån för att ta sig ur denna utsatta situation.

Nåväl, detta var inte tänkt att bli någon lång utläggning om "Me, myself and I". Jag ville, kort och gott, bara informera alla berörda om denna lilla förändring. Jag kommer dock fortfarande behöva hjälp med matten, Linda. Och Slåsa: När var det ni hade Novemberfest nu igen?

En morgontrött men glad Märg