Museeum dubbelt upp!

Idag var ligern Svedski och ligern Emolika och ligersystern Agnes på äventyr bland trettiåriga krigets soldater och bland mördande chimpanser, vikingagravar och fantastiska guldsmycken.

Vi började med att träffas på T-centralen, vartefter vi drog till McDonalds för att inhandla min lunch. Sega som vi är hade vi en halvtimme på oss innan dagens sista visning med dramatiska inslag, rekomenderad från tio år och uppåt, började på Armémuseeumet. Jag beslöt att vi skulle gå dit, och styrde såklart mina steg mot Tekniska högskolan istället. Detta gjorde att vi kom lite sent till visningen, men det mesta hann vi med.

Vår guide pratade fruktansvärt fort och kom med små roliga kommentarer titt som tätt (som när han berättade om hur det var ute på landsbyggden nere i Europa under trettiåriga kriget. Om rövarband och marodörer och band av hundrar som strök omkring och gav sig på ensamma människor. För även hundrarna kunde ge sig på människor och äta upp dem om de var många. Så man skulle akta sig för många hundar om man var ensam och god.).

Jag gillar scenerna de har satt upp där. Scenen där de rekryterar soldater har suttit estrad i mitt minne i många många år. Även uppställningen av hundratals soldater, med några större dockor, kanske tre dm lång, ovanför, för att visa hur trupperna såg ut. Och scenen där några soldater sitter och spelar kort utanför ett tygstycke uppspänt som ett tält, med en kvinna som försöker koka till något som med lite god vilja skulle kunna kallas för mat i närheten.

Där fanns även en lite pojke med en plastig hjälm på huvudet, som vilade ena handen på ett plastigt harnesk, medan han tittar på en man (kanske hans pappa?) som slaktade en gris. Och på en scen brevid det låg häskadavret som en gammal kvinna med vidrigt ansikte står böjt över i färd med att skära bort en bit skinn. Dem hade jag glömt. Just det halvruttna kadavret i snön ser riktigt vidrig ut.

Vi beundrade mycker mer än det här, vapen, rustningar, fanor och olika fynd. Utställningen inledes med tre schimpanser som håller på att slita isär en fjärde och förklarade att krig och våld har funnist långt mycket längre än människan själv. Dagens människa var svagare än chimpansen, och saknade huggtänder, men äger däremot förmågan att skapa redskap att skada med.

Det var mycket intressant och jag går gärna dit igen. Just fanans betydelse hade jag inte förstått riktigt innan, hur viktigt den verkligen var. Men vi hade brått vidare! Mot Historiska vi gå!

Den här gången gick vi rätt. Lite lokalsinne har jag allt i alla fall! Vi inledde i deras Forntids-utställning, som jag tycker mycket om. Där finns väldigt mycket gravfynd, såklart. Pärlor och kammar, redskap och verktyg. Jag och Emilia sprang runt och läste och visade varandra. Agnes började tröttna lite och tyckte att vi var för långsamma.

Men jag hittade kammar, liknande den jag köpte på Skokloster av det där vikinga-ståndet, precis innan de hann packa ihop sina saker. Fast dessa var såklart dekorerade, till skillnad från min.

Mycket man kan gå och fundera på där. Vem skapade dessa saker för mer än tusen år sedan, och för vem? Och har någon använt dem efter? Har den där glättstenen kanske gått i arv några generationer eller hamnade den i graven med dess första ägarinna? Och tänk att så mycket kan ha överlevt så otroligt många år! Det är som om jag lever det jag levt hittills femtio gånger om!

Pärlor var det jag och Emolika drägglade mest över, men det var bra knappt. De enorma broscherna är fantastiska, likaså så mycket annat. Jag önskar bara att jag inte glömt så mycket av de runor jag lärde mig när jag läste Asatro och nordisk mytologi i skolan.

Vi hann ta oss en svängom i guldrummet också, och såg bland annat guldhalsbandet som fick figurera stägningsanordning för en gårdsgrind och reservdel på en moppe innan den till slut kom till rätta i guldrummet (om än förvriden). Bonden som hittade den hade trott att den var gjort i mässing och inget värd.


















Vi beundrade också de tre guldkransarna, med fantastiskt små figurer och anstikten mellan guldrören som löper runt. Tydligen vet ingen hur de lyckats fästa de små små ansikterna, när man försökt göra likadant i nutid har bara guldet smält när de försökt fästa de små, små, små figurerna. Klicka här för större bild, och här för att komma till historiskas hemsida om guldrummet.

Vi hann förbi deras shop också (deras glaspärlor kostade femton (15) kronor styck!!!) innan vi började dra oss hemmåt igen. På det stora hela en rätt lyckad eftermiddag, även om vi egentligen borde haft en heldag på varje ställe, snarare än två timmar.

Hursomhelst, mer historia på er tills vidare!