Det hela började med att mamma och pappa skulle iväg på julbord. Trååååk, ensam en fredagskväll? Nejtack. Så jag ringer Emolika, som precis kommit hem, är dödstrött efter att ha varit barnvakt en kväll/natt, inte sovit på typ två veckor, och som ser fram emot en lugnt och skön käll hemma.
"Snälla kom hit!" säger jag. "Nääääää......" säger Emolika. "Vi kan köpa öl och äta mat!" säger jag. "Gnnh... Sluta..." säger Emolika. "Det kommer bli jättetrevligt!" säger jag. "Jag är trött..." säger Emolika. "Du kan få sova i egen säng!" säger jag. "Gnmblrp...." säger Emolika. "Jag skulle kunna hämta dig en bit på vägen?" säger jag. "Var?" undrar Emolika. "Mörby?" säger jag. "Njaaa...." säger Emolika. "T-centralen" säger jag. "Gnh, ska se om jag får skjuts till slussen... Nä, det fick jag inte..." säger Emolika. "Jag kan hämta vid slussen?" säger jag. "Fan. Okej. Jag ringer när jag är på väg, ska bara sova en halvtimme och packa..." säger Emolika. Seger till mig!
Efter lagomt med krångel (två taxibilar framför oss försökte tränga sig före varandra på en och samma fil, mycket underhållande!) tog vi oss till täbban där två öl till kvällen, samt öl till mig som jag skulle ha dagen efter, inhandlades. Vi tog oss hem till mig, lagade lite wok och svamp, öppnade första flaskan... Vi började lyssna på Lars Winnerbäck (vi skulle egentligen bara lyssna på "alla vägar har sitt pris" men det blev mycket mer), öppnade andra flaskan och första burken (jag köpte ju ändå nån extra...).
När allt var undanstädat och diskat satt vi i köket och babblade och drack öl och till slut var alla mina fem burkar slut! Wtf?! Hur hände det här?! Vi satsade vårt sista kort för kvällen... En 2,5 dl tetrapack vin vid namn Åkeson. Det kan ju bara inte bli fel!
Jag skojade, det kan det. Vi drack vinet ur mina små dödskalle-shootglas! Najs bajs, med betoning på bajs.
Sen kom vi in på Stordal på nått vänster och ringde Nyllet. Nyllet var full i Uppsala och lalla runt med nån arrangörsgrupp, och vi fick Stordals nummer av honom, efter att Åkesson babblat nått om kukar och shit i telefonen. Sen var Nyllet tvungen att gå och vi ringde Stordal, och vi låg i en hög på golvet och pratade med honom när min familj kom hem, brorsan, mamma och pappa. De två senare blev på mindre glatt humör av att vi låg i en hög på golvet och pratade i telefon...
Men Stordal verkade ha blivit glad, och vi också! Vi ramlade i säng, och då måste klockan ha varit... vad? Typ ett ungefär... Och så vaknade vi pigga (nåja) och glada (SNÖ!) på morgonen nu!
Snart ska vi ut i snön, innan den smälter, och ta oss till medeltidsmarknad!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Full? Full? Jag var spiknykter, vi var mitt i ett mycket seriöst och allvarligt arrangörsmöte.
Vi råkade bara vara allmänt stressade för att vi försökte ta en buss till Håga så att vi kunde övernatta hos Anja.
Men du var full som i... ja, typ mentalt full, glad och virrig och tokig. Kan vara att vi bara överförde lite av vår fylla på dig också...
Det kan vara att klockan var 00:30 och jag, Syrsan och Åkesson desperat letade efter sista bussen till Håga så att vi skulle slippa uppleva vår egna version av Natten I Västerås
Ja, men det ändrar ju inte faktum att du fortfarande uppfattades som full... för oss...
Hur ni uppfattade situationen är ju inte direkt jätterelevant med tanke på att ni var, som vanligt, alldeles mongogrisfulla ;)
Var vi ju verkligen inte, bara på gott humör och trötta efter en väldigt behövd och avslappnad kväll!
Ni ropade någonting om att ni druckit upp tre öl och en tetra vin var.
Jaa, nått åt det hållet... typ...
Skicka en kommentar